Dagen är kommen...domedagen, ja det känns nästan så. Idag åkte nämligen de sista kvarvarande folket på internatet. Och jag var där och tog farväl. Sist ut av alla var Manne, Max och Thomas...
Känslan har kommit krypandes hela veckan, i takt med alla avsked...sakta men säkert...ångesten. Nu är det verkligen över...
Min lägenhetskompis och trogne pingismotståndare Sebastian åkte hem till Strömstad i tisdags (tack för ännu ett kul år Kolare-broder!)...så jag har varit ensam i lägenheten sedan dess. I fredags stack Frida, vår glada gtv-granne här på prästgårdshöjden, ner mot Ystad...Många klasskompisar hamnar ju i Stockholm nu så man lär ju förhoppningsvis fortsätta träffa många av dem...men inte Frida alltså vilket e riktigt trist, kommer verkligen sakna den småtokiga glädjespridaren...
Marika skulle åka lördag morgon så jag åkte bort och tog farväl av henne i fredagskväll. Men vi slog fast att det inte var ett "riktigt farväl" eftersom hon oxå ska till Stockholm. Och det känns ju lite tröstande... Kommer sakna henne som tusan iaf ^^ Att hamna i samma team som den människan är tveklöst bland det bästa som hänt mig detta år...
Och så nu idag var jag bort till internatet för en sista avskedsgång. Marcus, Mattis, Eric, Sanna och till sist alltså Manne, Max och Thomas. Nu är dom borta. Allihop.
Kvar står jag...en ensam själ i Gamlebys mörker (metaphorically speaking, the sun is burning bright atm =P)
Ok, antar att Adam också e kvar men han har ju bott här längre än garpetrollen, så han är utom tävlan så att säga...
Själv har jag en dryg vecka kvar...Tisdag 23/6 verkar flyttlasset gå. Sollentuna nästa!
Men till att börja med ska jag försöka överleva veckan som kommer. Som tur e får jag lillsyrran (Sempa!) på besök imorrn. Hon kommer stanna till på onsdag så det ska iaf bli riktigt skoj =) Skönt att komma på andra tankar också...
Det var allt för denna gång.
Kyling!
Känslan har kommit krypandes hela veckan, i takt med alla avsked...sakta men säkert...ångesten. Nu är det verkligen över...
Min lägenhetskompis och trogne pingismotståndare Sebastian åkte hem till Strömstad i tisdags (tack för ännu ett kul år Kolare-broder!)...så jag har varit ensam i lägenheten sedan dess. I fredags stack Frida, vår glada gtv-granne här på prästgårdshöjden, ner mot Ystad...Många klasskompisar hamnar ju i Stockholm nu så man lär ju förhoppningsvis fortsätta träffa många av dem...men inte Frida alltså vilket e riktigt trist, kommer verkligen sakna den småtokiga glädjespridaren...
Marika skulle åka lördag morgon så jag åkte bort och tog farväl av henne i fredagskväll. Men vi slog fast att det inte var ett "riktigt farväl" eftersom hon oxå ska till Stockholm. Och det känns ju lite tröstande... Kommer sakna henne som tusan iaf ^^ Att hamna i samma team som den människan är tveklöst bland det bästa som hänt mig detta år...
Och så nu idag var jag bort till internatet för en sista avskedsgång. Marcus, Mattis, Eric, Sanna och till sist alltså Manne, Max och Thomas. Nu är dom borta. Allihop.
Kvar står jag...en ensam själ i Gamlebys mörker (metaphorically speaking, the sun is burning bright atm =P)
Ok, antar att Adam också e kvar men han har ju bott här längre än garpetrollen, så han är utom tävlan så att säga...
Själv har jag en dryg vecka kvar...Tisdag 23/6 verkar flyttlasset gå. Sollentuna nästa!
Men till att börja med ska jag försöka överleva veckan som kommer. Som tur e får jag lillsyrran (Sempa!) på besök imorrn. Hon kommer stanna till på onsdag så det ska iaf bli riktigt skoj =) Skönt att komma på andra tankar också...
Det var allt för denna gång.
Kyling!
